Villja är drömmen som blev sann. Efter Mirage skulle jag ha en Hovawart. Det hade jag bestämt sedan länge. När den sorgliga dagen kom och Mirage lämnade mig började letandet. Så fort jag såg en hoffe stannade jag och pratade med hussen eller matten. Det var många som sa att hoffarna var hårda och mycket krävande och jag började tvivla på om jag skulle klara av en så svår hund som de beskrev. Jag ringde då Åsa på Heziblos kennel som jag hade sett hade valpar på rasklubbens hemsida. Efter det samtalet var all tvivel borta men frågan var ju om det redan var dags för en ny hund. Åsa kunde inte heller släppa en valp till mig då det bara fanns två tikar i kullen och en av dem var bokad men de hade inte bestämt sig för vilken. Jag avvaktade och en dag i september fick det vara nog. Det var dags för hund. Hemmet saknade en vovve.
|
||
Fakta | Villja
|
||
Fakta | Hovawart Hovawarten är en mycket gammal tysk brukshundsras och namnet härstammar från medelhögtyskan; HOVA = gård och WART = väktare. Sedan 1922 har rasen blivit framavlad på nytt genom användning av typmässigt liknande hundar som man hittade lite varstans på gårdarna. Man korsade även in schäfer, leonberger, kuvasz samt newfoundland. Tack vare några mycket intresserade uppfödare samt kraftiga urvalsmetoder fick man åter fram den ursprungliga hovawarten. 1937 blev rasen godkänd av Tyska Kennelklubben och 1964 kom den med i tyska brukshundsgruppen. Till Sverige kom den första ”hoffen” 1967 och den första kullen såg dagens ljus 1970. Här hemma hamnade rasen först i sällskapshundsgruppen men är numera placerad i brukshundsgruppen. I Sverige föds cirka 200 valpar per år och det finns över 2000 Hovawarts i landet. Rasstandard Hovawarten finns i tre färger; svart med tecken (smt), blond och svart. Hovawartens karaktär och användbarhet Hovawarten är en frisk hundras. Det förekommer till viss del HD-belastning (höftleder) samt sköldkörtelfel (hypotyreoidism). |
|